Dj Discjockey tänker på publik och gäster

Discotekets gäster är desamma som Discjockeys publik. Dessa personer är den bästa och billigaste reklam Dj och stället kan få. Nöjda gäster fungerar som ”levande reklampelare” och rekommenderar andra att besöka stället, förutom att de återkommer. Denna sida kan kompletteras och ändras utefter olika förutsättningar och är ämnad som en start för dig som nybörjare inom Discjockey-yrket.

Dj´n kontra arrangören:

Någon arrangör vi mött har sett kvällen i dollartecken, vilket är fullt förståeligt då stället kanske är deras enda levebröd. Dj´n blir för arrangören ett slags verktyg för att få gästerna till stället utan större omkostnader som andra typer av artister innebär. Fungerar inte verktyget som arrangören vill är det utbytligt. Det är avhängigt av ställets fortlevnad om Discjockeyn får återkomma. Minsta hot mot ställets ekonomi och anseende kan komma att slå hårt emot Dj´n, eftersom denne står i centrum och är ett av ansiktena utåt. Därför får du som Dj inte glömma bort att publiken är ställets gäster. Som Discjockey vill man gärna se ett överfullt dansgolv medan arrangören vill se att gästerna trivs och spenderar pengar. Entrékassan är ofta inte tillräcklig för att täcka alla utgifter eller ge tillräcklig vinst. Därför måste gästerna handla i baren. Det finns ställen där dansgolvet är så stort att det under en publikmässigt sett hyfsad kväll rymmer alla gästerna. Om Dj en sådan kväll spelar väldigt bra och lyckas fånga publiken kan det bli i det närmaste tomt i baren under långa stunder. (Som jag ser på saken är det bra att köra på detta sätt när ett ställe under en tid förlorat gäster eller är i ”uppbyggnadsfasen”.) Det gäller alltså för Dj´n att tänka i ett brett perspektiv. Det är hårfint i valet av vilka låtar som ska spelas och hur själva spelningen ska läggas upp. För att få delar av publiken att gå till baren fungerar det inte att spela ”dålig musik”, då kanske de går hem. Bättre är att spelningsmässigt ligga på en hög nivå utan att pumpa floorfiller efter floorfiller. Det finns till exempel nya mer okända låtar (kommande hits) att klämma in samtidigt som det går att spela något äldre som passar konceptet. Vissa gånger under kvällen kan Discjockey lägga in en högre växel och ”toppa”, det vill säga fylla eller överfylla dansgolvet. Det är dessa toppar publiken kommer ihåg, särskilt om en sådan topp läggs sist på kvällen innan de flesta går hem. Andra knep finns också, ett av dem är att sprida ut de största hitsen jämnt under hela kvällen. En hit kan få en mindre känd eller mindre kommersiell låt att fungera om de mixas tight med varandra (se BPM).

Dj´n jobbar hela tiden med stämningen på stället. Grundstämningen ska vara hög men inte för hög. Det ställer oerhört stora krav på den Dj som vill ”toppa” en hel kväll. Risken är att publiken blir ”bortskämd”, inte orkar fortsätta dansa och upplever minsta misstag (udda låt eller mindre bra mixning) från Dj´ns sida som fatalt dåligt. I värsta fall kan det bli slagsmål när det blir trångt på dansgolvet och publiken dansar friskt. Tänk också på att många radioplågor efter varandra kan bli tjatigt om de inte läggs ut med finess.  

Discjockeys måste hela tiden vara flexibla då publikkategorin kan skilja mellan olika kvällar och ställen. Ramarna för flexibiliteten utgörs till exempel av arrangörens krav, publikens ålder och eventuella temainriktningar.    

Krav och temainriktning:

Arrangören vill kanske ha ett visst stuk på sitt ställe. Därför ställs det ibland krav på Dj att övervägande spela eller inte spela vissa musikstilar. Genom att arbeta som arrangören sagt går det att styra ålderskategori och publiktyp som besöker stället. Det vanligaste kravet jag (Dj Jerker) under alla årens gig mött är att inte spela techno. Eftersom jag vanligtvis inte spelat eller spelat någon renodlad techno och denna musikstil har en ytterst liten marknad i Sverige, har jag ibland frågat arrangören vad han/hon tycker är techno. Det har då visat sig att de flesta tillfrågade använt benämningen techno för snabbare musik som instrumental samt vocal progressiv house och trance. Anledningen till att de inte vill ha "techno" på sitt ställe kan vara att de är medelålders och därför inte gillar dunka-dunka. En annan anledning kan vara att de riktar sig till äldre och därför generellt sett köpstarkare gäster. ”Samlingsbeteckningen” techno har genom drogkulturen fått en dålig stämpel. Får ett ställe en drogstämpel på sig, det vill säga ryktet sprids att många av gästerna är drogmissbrukare och det handlas med droger, är risken stor att stället får stänga.  

Det här med temainriktningar är spännande och går att använda i olika syften. Närliggande konkurrerande ställen kan välja att köra med olika musikstilar och åldersgränser för att undvika konkurrens med varandra. Är förhållandet tvärtom och konkurrens uppstår, vill det till att arrangören ständigt jobbar på att hålla stället fräscht och med jämna mellanrum uppdaterar ljus- ljudanläggningen samt annat. Discjockeyn måste ständigt hålla sig uppdaterad med ny musik (om det är sådan som spelas) och vara den bättre publikmagneten. Det är i sådant läge bra att ”spionera” på det konkurrerande stället och lära av deras misstag och framgångar. I större städer där det finns ett stort publikunderlag kan flera närliggande ställen köra med samma tema och ändå ha många gäster. Lägg märke till att få ställen med endast ett dansgolv kör samma tema alla kvällar de har öppet under veckan. Publikunderlaget är helt enkelt för litet för att det ska kunna fungera. Det gäller hela tiden att hänga med i trenden, annars riskerar stället att tappa gäster. Fungerar ett tema bra är det ingen mening att börja ändra. Då är sannolikheten stor att gästerna inte känner igen sig och sviker stället. Vill man ändå göra en förändring av temat måste det ske mycket långsamt.    

Publikens ålder:

Om Dj´n har fria händer och inte måste följa ett visst tema, är det en bra vägledning att kolla publikens ålder för att ungefärligen veta vilken musik med mera som kommer att fungera.  

Lågstadiedisco:

Eftersom disco är nytt för denna åldersgrupp måste glädjen för musik och dans lekas fram. Om Dj´n står passiv och bara matar skivor utan att använda mikrofon och andra knep tycker barnen godiset, läsken och tafatt-lekarna är mest spännande. Här gäller det att vara förberedd med olika lekar. Ormen är en lek där alla håller varandra på axlarna och bildar en lång hemsk pytonorm, samtidigt som musiken är igång. Ormen uppmanas av Dj att förvandla sig till tusenfoting som hoppar jämfota, för att sedan bli orm igen. Ormen får gärna ta en sväng utanför discolokalen. Annat populärt kan vara att klämma in mimtävling, danstävling, dansskola. limbo och godisregn. Att köra med stroboskop så barnen får leka robot är kul. Tänk på att stroboskopet kan framkalla epilepsi. Ha det inte på mer än en kortare stund åt gången och tala om att man inte ska titta direkt in i ljuset då det kan göra att man får ont i ögonen. Musikmässigt går det bra att spela sådant som barnens föräldrar lyssnade på när de var unga, melodifestivallåtar från de senaste två åren och musik från ”Hits for Kids” samlingarna. Det är viktigt att spela mycket med svensk text för att de ska kunna sjunga med. Stämningen kan svalna om Discjockeyn kör för många snabba låtar i följd utan att engagera sig på annat sätt. Därför är det bra att klämma in tryckare här och där. Jag brukade då lågstadiedisco fortfarande var min grej säga att disco betyder dansa som du själv vill, alla dansstilar är lika bra. Det hjälper de som är lite blyga att våga dansa mer. Redan här börjar något jag kallar att uppfostra morgondagens viktiga discogeneration. De är sedan dessa barn som ger dig och andra Discjockeys jobb.

Mellanstadiedisco:

Här är det mer ”seriöst” än föregående åldersgrupp. Det har i denna åldern börjat bli viktigt vilka kläder man ska ha på sig och vilken musik som är inne. När det gäller musiken får det inte bli för tramsigt, då är det pinsamhetsvarning och de går kanske och sätter sig eller bara står och tittar. Bra är att berätta om olika musikstilar och låtar samt hur det går till och varför Dj´n mixar m.m. Uppmana dem att vissla, tjoa eller på annat sätt visa när de tycker något är bra (musik eller mixning). Fortfarande är det så att långa pass med snabb musik verkar tröttande. Allsång och ”händerna i luften” är sådant som kan fungera.

Högstadiedisco:

Ungdomar som inte blivit ”uppfostrade” i ovanstående anda kan vara ganska svårflirtade. Mellanstadietaktiken kommer väl till pass om det är så. Berätta om olika musikstilar samt hur det går till och varför Dj´n mixar och så vidare. Det gäller för Dj´n att använda sig mycket av mikrofonen och prata i högt tempo, samtidigt som han eller hon mixar så ofta tillfälle ges. Är Dj´n passiv så kan det sluta med att ungdomarna går hem. Stämningen måste hela tiden hållas på topp. Samma musikstil ska inte köras i för långa pass. Var observant och byt stil innan publiken tröttnar. Gör gärna musikstilsbyten som märks, till exempel byte från R&B till progressiv house. Den mesta musiken fungerar bra på ett högstadiedisco, med vissa undantag som du själv får komma på. I skolan får eleverna lära sig bugga till 60-tal. Genom sina föräldrar har de lärt känna 70-80-90-tal. Tidigt 2000-tal kan vara svårare eftersom de är lite trötta på den musiken. Trenden idag är R&B och progressiv eurohouse. Frågan är bara hur mycket av varje musikstil som går hem. R&B går att köra i längre pass, medan 60-tal är tvärtom. Dj´n måste ”känna” sig fram. Variationer kan förekomma från ort till ort, beroende på vad ungdomarna är vana vid. Något som inte brukar skilja är att de orkar dansa längre innan det är dags att spela tryckare, vilket är lagom att göra två till tre gånger per kväll. Berätta gärna kort om olika nya låtar och kläm ibland in riktigt tung house eller trance. När den musiken spelas kan det vara kul att köra ”acidfeeling”. Tala om för dem att droger är värdelöst och det finns bättre sätt att känna sig upprymd och glad. Vidare ska de uppmanas att släppa alla tankar på skolan, lärare, familjen och bara ryckas med av musiken. Musiken ska ta kontroll över dem. Att köra ”acidfeeling” brukar vara uppskattat och det är en härlig känsla att se fullkomligt euforiska ungdomar ge järnet på dansgolvet.

Gymnasiedisco:

Ungefär samma som för högstadiedisco. Skillnaden kan vara att gymnasieeleverna tröttnat på 70-tal till fördel för 80- och 90-tal. Dj kan tjäna på att prata mindre i mikrofon och istället utmana genom kvalitet i både låtval och mixar. Nu har en del av ungdomarna kommit upp i pubåldern och är därför märkbart berusade. Somliga har inte lärt sig var gränsen går för hur mycket starkvara de tål. Det kan bjuda på både roliga och tråkiga händelser. Somliga killar och tjejer försöker spela så macho att det riktigt lyser osäkerhet om dem.  

18-årsgräns:

De som precis fyllt arton kan vara väldigt jobbiga att ha med att göra, särskilt om de inte har blivit ”uppfostrade” enligt det sätt jag skrivit om i tidigare åldersgrupper. Då finner de sig ibland inte i hur spelningen läggs upp på ett etablerat ställe. Hur spelningen läggs upp varierar från disco till nattklubb, beroende på om det finns konkurrerande ställen på samma ort. Finns inte konkurrerande ställen är det vanligt att spela olika musikstilar i block, som bra och ”mjukt” mixas in i varandra. Om konkurrerande ställen finns så kan Dj´n med stor sannolikhet räkna med att få spela mer temainriktat. På vissa discotek och nattklubbar finns mer än ett dansgolv där musikstilarna ”knivskarpt” delas upp. Det är ingen mening med att Djs på samma ställe konkurrerar med varandra genom att spela samma låtar. Publiken blir bara tråkade av att komma från det ena golvet till nästa och höra samma låt de nyss dansade till, samtidigt som ”springet” mellan golven ökar. Eftersträvansvärt är att försöka få kvalitativ house, hip-hop och R&B att fungera. Lyckas det blir spelglädjen stor och publiken bjuds på kvalitet i en aldrig sinande ström. På de flesta artonårsställen jag de senaste åren varit engagerad har inte Discjockeys använt mikrofon i större utsträckning.  

23 till 25-årsgräns:

I stort sätt samma som för 18-årsgräns. Skillnaden kan vara att R&B inte fungerar fullt lika bra.  

27-årsgräns och uppåt:

På somliga väl inarbetade ställen går det att spela riktigt ny musik. Vanligare är det att Dj´n måste spela övervägande delen 70-80-90-tal och ett antal nya radioplågor. Varning utfärdas för att spela R&B som är många äldres hatmusik. Testa gärna men var beredd att byta låt illa kvickt. Här fungerar det bättre att använda mikrofon då denna ålderskategorin är mer vana vid det. Att spela för de som är mellan 40-45 år innebär mycket klagomål. Enligt mig är den åldersgruppen tillsammans med nyblivna artonåringar den jobbigaste publiken.    

Jobbig publik:

Hur duktig Dj´n än är och hur mycket möda han eller hon än lägger ner så är det väldigt svårt att få alla i publiken helt nöjda. Vad är det som gör att vissa personer svär och lever redan när de kommer upp till Discjockeyn?  

*    Upphöjd position kan vara lika med makt. Personen känner sig i underläge dels genom nivåskillnad och dels genom Djs status.
*    Personen kanske har haft mycket förväntningar på hur kvällen skulle bli. När förväntningarna helt eller delvis inte infrias kanske personen låter det gå ut över Dj´n, trots att Dj´n i sammanhanget gör en bra spelning.
*    Där alkoholen går in går vettet ut.
*    Besserwisserfasoner har alltid förekommit och kommer fortsättningsvis att göra det.
*    Personens ”toleransbägare” kan på grund av olika personliga problem vara fylld. Då behövs det bara ett litet problem till för att orsaka ett vredesutbrott. Dj´n kan få ta smällen.
*    Många känner inte till hur en Dj jobbar och vilka krav som ställs.

Det finns kompisgäng som satt i system att avlösa varandra när det gäller att klaga. När en person har varit framme och klagat, titta var denne tar vägen. Ibland går personen ut på golvet för att dansa och ha precis lika kul som alla andra, det verkar nästan som den glömt bort sin tjurighet. Andra gånger kanske personen lämnar rummet (om discot består av flera rum). Det kan också vara så att personen går tillbaka till kompisgänget för att skicka fram nästa person att klaga. Då har du avslöjat dem och deras lumpna taktik. Likadant är det ofta när låtar önskas, kompisar springer skytteltrafik till Dj-båset. Det är i sådana lägen bara att vara vänlig men bestämd och säga något i stil med: - ”Din kompis har nyss önskat, du vet redan vad jag svarade”! Det lönar sig att vara bestämd. Vill eller kan du inte spela en låt, säg då som det är. Ett nej är alltid ett nej! Vissa gäster kan vara enerverande genom att stjäla mycket tid och kraft från Dj genom sina långvarigt ”svavelosande” klagomål. Det är inte lönt att börja argumentera med en sådan tråkig typ. Bättre är att använda sig av väl beprövade knep:

Ett knep kan vara att ge den personen lite rätt genom att säga: - ”Den låt/musikstil du vill höra tycker jag är väldigt bra men passar inte riktigt in i kvällens koncept”. Ytterligare knep kan vara att försöka leda bort personen från klagandet genom att visa sig intresserad  och fråga vad personen arbetar med, gör på sin fritid kommer, var personen brukar gå ut, vilket ställe som är bäst med mera (om tid finns till detta).  Ibland har jag klarat mig undan genom att hålla med den klagande gästen. Till exempel när någon klagat på hip-hop. – ”Jag håller med dig om att hip-hop inte är så bra. Det är inte min absoluta favoritstil men eftersom så många här tycker om stilen så måste jag spela den. Helt enkelt en vit lögn. Det går också att säga att man inte har låten som någon önskar, ta penna och papper för att skriva ner den och säga att man ska lyssna på den och köpa den. Inte helt bra att säga så om man inte menar det och snart ska spela på stället igen. Det funkar också att säga att man har låten på vinyl och inte hunnit bränna över den på cd. Om stället inte har vinylspelare vill säga. Bästa knepet jag har är att använda ”kartotekslistan”, när någon börjar bli jobbig och propsar på att få höra en låt som jag inte vill spela. Lämna fram en lista där det bara finns låtar som du kan tänka dig att spela. För det första får personen mycket att läsa igenom och för det andra kommer denne av sig i klagandet. Det händer också att folk kommer fram och frågar: - ”Vilka låtar har du”? Då kommer kartotekslistan väl till pass. Ha gärna kopior på listan med dig, så du inte kör fast om någon tar eller river sönder listan.

Ibland kommer det fram gäster som säger att de är Djs. De börjar komma med goda råd och försöker styra spelningen (ofta helt galet och felaktigt). I de lägena brukar jag vara hård och ifrågasätta varför de inte spelar istället för mig om de nu är så duktiga som de vill påskina. Vidare frågar jag hur länge de spelat och på vilka ställen de jobbar. Det brukar sluta med att de tystnar och går iväg för att inte visa sig mer. Ta hjälp av vakterna om du utsätts för hot eller personer som inte lämnar dig ifred. På tal om hot kommer jag till att tänka på en episod som utspelade sig på ett av de större discoteken i Växjö 1998. Plötsligt hoppade cirka tjugo killar på en ensam kille med sparkar och slag. Jag kallade via mikrofon på vakterna som slängde ut några av bråkmakarna. Min insats uppskattades inte av de bråkmakare som fick stanna kvar. En av dem tog en ölflaska som han slog sönder och skulle sticka mig med. Jag kallade på vakterna som kom springande. De fick inte tag på killen eftersom han smet iväg så fort jag tog mikrofonen. När vakterna lämnat min sida stod plötsligt killen bakom mig. Han gav mig ett slag i ansiktet med sin blodiga hand. Det visade sig senare att han skurit upp tumgreppet med ölflaskan. Vakterna fick tag på honom och jag gjorde en polisanmälan. Killen fick villkorlig dom då han hade fyllt arton och tidigare varit ostraffad. Ett bra tips är att inte reta upp personer som redan är arga, genom att säga något i mikrofonen. Bättre är att stänga av musiken tills vakterna kommer (om det är förankrat att göra så med arrangören). Prata med vakterna och arrangören om hur ni ska gå tillväga när det blir bråk.     

Bra och dåliga helger:

Antalet gäster brukar variera. Vissa helger kan det vara fullsatt för att andra helger vara ett riktigt ökenhak med fåtalet gäster. I början av året är det trögt efter storhelgerna. Folk är trötta, har ont om pengar och sitter hemma i soffan istället för att gå ut. Under denna perioden brukar det släppas mindre ny musik. Det kan också inverka. Fenomenet brukar släppa framåt mars månad. Under semestermånaderna stänger ofta ställen på de mindre orterna, då publikunderlaget blir för litet. De bästa helgerna på året är storhelgerna och helg efter löning. Med andra ord är dessa säkra kort för arrangörerna. Därför är många Dj´s engagerade just dessa helger. Oavsett om stället är fullsatt eller ökenhak måste Discjockey göra sitt bästa. Visst, det är tråkigt att spela för ett fåtal personer men de är fortfarande ”levande reklampelare”. Bra helger kan Dj ha fullt dansgolv utan att egentligen ha prickat in rätt musik. Titta på gästernas mimik och försök avläsa deras känslomässiga utstrålning. Att stå på dansgolvet och trampa är inte detsamma som att man är nöjd och att den riktiga glädjen har infunnit sig.    

Publikens inflytande på spelningen:

Givetvis måste Dj´n utgå från ställets tema och de flestas önskemål inom ramen för detta. Observera att även de som inte kommer fram och önskar har önskemål om vad de vill höra. Lyckas Dj pricka in deras outtalade önskemål är stämningen hög och dansgolvet fullt. En gräns för hur mycket publiken ska få bestämma måste dras. Annars skulle en jukebox fungera lika bra. Discjockey måste styra utan att publiken känner sig styrd. Det är inte helt enkelt och kräver ett stort skivsortiment samt mycket ”know how”. Att styra publiken och ha den ”lindad kring lillfingret” är kul och ger en kick.

Denna sida är en del av vår information om att vara och ha varit Discjockey, Dj Discjockey Fakta.